Varje torsdag öppnas portarna för den som vill ta en fika, umgås, prata, lägga pussel eller kanske – få en kram. På Omtanken i Tärnsjö missionskyrka är gemenskapen och samtalet i centrum.
– Ibland pratar vi om väder och vind, och ibland om livet, säger Monica Andersson, en av stamgästerna.
Omtanken, mötesplatsen i missionsförsamlingens kafévåning, kom till tack vare församlingens Eva Lindboms funderingar i början av 2010-talet.
– Det började med funderingar kring vad vi som församling kunde göra för Tärnsjö. Vi kom fram till att det behövdes en mötesplats för dem som av olika anledningar var daglediga, berättar hon själv såhär tolv-tretton år senare när OrtsAktuellt besöker Omtanken en torsdagseftermiddag i december.
Satsningen visade sig vara rätt.
– Behovet fanns, även om det genom åren gått i vågor när det gäller besökare. Men vi har låtit verksamheten formas av behoven, förklarar hon.
Samtalet och mötet har alltid stått i centrum hos Omtanken, periodvis i form av samtalsgrupper. Det har alltid också pysslats på torsdagarna.
– Ett exempel är när ett gäng kvinnor tog med sig sina symaskiner och hade syträffar här, fortsätter Eva Lindbom som själv på grund av hälsoskäl tagit ett steg tillbaka och numera är en av besökarna på Omtanken.
I kafét är stämningen hemtrevlig och avspänd. I köket gräddas det våfflor, vid borden sitter ett tiotal kafégäster med våfflor och kaffekoppar framför sig. Här sitter bland annat Ingegerd Martinsson, som faktiskt var den som namngav Omtanken då det begav sig.
– Ja, det stämmer faktiskt. Namnet kom bara upp i huvudet på mig, men jag tyckte det passade, minns hon.
Vid den öppna brasan tar församlingens pastor Magnus Lilja en fika tillsammans med Monica Andersson, som varit ett återkommande ansikte på Omtanken genom alla år. Hon beskriver sig själv både som social och pratglad, och trivs med den kravlösa gemenskapen hon upplever hos Omtanken.
– Platser som den här behövs – vi behöver varandra. Ibland handlar samtalen om väder och vind – och ibland om livet, och det är härligt! Och ibland behöver man en kram, och den kan man få här, säger hon.
Pastor Lilja, som för det mesta finns på plats på torsdagarna, håller nickande med.
– Det är helt i linje med hur jag tänker också, jag tror verkligen på samtalet och möjligheten att mötas på ett kravlöst sätt, säger han och tillägger:
– Och lyssnar du på sorlet här, är väl det ett tecken på att folk trivs?
