Han har uppmärksammats både i sin roll som en av de ansvariga för Svenska kyrkans Funkiskafé och för sina insatser som målvakt i Östervåla IF:s fotbollslag.
– Jag är nog en lagspelare oavsett sammanhang, säger Simon Nilsson, präst i Östervåla kyrka.
Simon Nilsson, som senaste åren studerat till präst i Uppsala, flyttade till Östervåla våren -23 tillsammans med fästmön Elsa och lilla sonen Melker sedan han fått en adjunkttjänst i Östervåla-Harbo pastorat. Han har nyligen påbörjat en projekttjänst i pastoratet, som sträcker sig ett år framåt.
Under sin tid på orten har han uppmärksammats bland annat i sin roll i församlingens satsning på personer med funktionsvariationer, och som går under namnet Funkiskafé.
– Det är jag och jobbkollegan Nina Eriksson som håller i initiativet som drog igång i höstas, och som vänder sig till en målgrupp som vi tycker att vi som kyrka tidigare har missat, berättar Simon Nilsson när OrtsAktuellt träffar honom i samband med ett litet träningspass i Strongfit-lokalen på Dalvägen i Östervåla – på uppmaning iklädd prästkrage.
Funkiskafét lockar varje vecka 12-15 besökare, inklusive boendestödjare och assistenter. Upplägget är tredelat, med fika, någon typ av aktivitet, exempelvis karioke, korvgrillning, sittgympa eller tipspromenad, och avslutas varje gång med bön.
– Det här har känts väldigt bra på alla sätt. I grunden handlar det om människosyn och om vad vårt uppdrag är som kyrka, att vi ska vända oss till alla människor, menar Simon Nilsson.
Men 28-åringen från Vallentuna, som upptäckte kyrkan och den kristna tron i samband med sin egen konfirmation, har flera strängar på sin lyra. Han har hela livet haft en stor passion för fotboll, och fanns redan som tonåring med som målvakt i det Vallentunalag som då spelade i division 3.
– Jag har alltid spelat fotboll, och aldrig riktigt slutat. Under studietiden i Uppsala spelade jag med GoIF Kåre i Upplandsserien, och lagom tills vi flyttade till Östervåla startade laget upp här igen, vilket passade mig bra, berättar Simon Nilsson som beskriver sig själv som en lugn sista utpost, med tekniska fötter.
Premiärsäsongen innebar uppflyttning till division sju för Östervålalaget där Simon Nilsson trivs fint mellan stolparna.
– Stämningen är jättebra i laget som består av både yngre och äldre spelare i en skön blandning. Det verkar inte heller vara någon som tycker det är speciellt konstigt med en präst i målet, säger han med ett leende.
Fotbollen kombineras med regelbundna träningspass i Strongfit-lokalen.
– Det är en härlig gemenskap här, och ett sätt för mig att också komma in mig i orten, säger han och tillägger:
– Jag är nog en lagspelare oavsett sammanhang, jag tycker helt enkelt det är roligast att göra saker tillsammans med andra.
Hur fastnade du för kyrkan?
– Jag började konfirmationen av ren tradition, men blev fast, och kände att det här är ett hem som inget annat. Jag fick en mening med livet och tillvaron, och upptäckte att det här livet funkar.
Framtiden då?
– I nuläget är jag fokuserad på året i Östervåla som ligger framför, sen får vi se. Men vi trivs väldigt bra här, och själv jobbar jag på en fantastisk arbetsplats med fantastiska kollegor. I ett längre perspektiv drömmer jag ibland om en tjänst utomlands eller en tjänst i ett häkte eller ett på ett sjukhus.
