Mötet med världsmusiken i slutet på 1980-talet födde idéerna som formade Olov Johanssons musikkarriär och gjorde Väsen till en världsberömd folkmusikgrupp. I dag är Tärnsjösonen och nyblivna grammisvinnaren ett högst respekterat namn i musikkretsar.
Olov Johansson, som tillsammans med amerikanska gruppen Hawktail tog hem en Grammis i kategorin Årets folkmusik, är av förklarliga skäl ganska nöjd när OrtsAktuellt får en pratstund med honom dagen efter Grammisgalan.
– Det känns fantastiskt kul! Framför allt för att det är en så tung utmärkelse, säger Olov Johansson, som bor i Dalby i Uppsala med fru och ett hemmaboende barn medan två har flyttat ut.
Om att tävla i musik säger han så här:
– Nu fungerar det ju inte så att man komponerar låtar för att vinna priser, utan man jobbar hårt på något man själv tror på och gillar. Och när det sen kommer någon utifrån som också tycker att det man gjort är bra, då blir man ju bara jätteglad.
Nu är det här med Grammisgalor inte något nytt för 59-åringen, som med gruppen Väsen tog hem sin första Grammis redan 1998 och utöver det varit nominerad ett flertal gånger.
– Men jag uppskattar verkligen att vara med, det är en jättestor gala, det är massor av folk, det är fest och glamour och fin mat. Och under galan satt samtliga nominerade i folkmusikkategorin vid samma bord, där jag kände de flesta väl, vi hade det jättetrevligt, säger han och tillägger:
– Sen är det här faktiskt min första grammis på mitt eget skivbolag.
Historien om Olov Johansson och Väsen började på Sandåsvägen i Tärnsjö där den gänglige brevbärarsonen växte upp under 1970- och 80-talen. Musikintresset fanns i familjen, men den första riktiga kontakten med nyckelharpan fick han som 13-åring genom morbror Holger från Hemmingsbo, som spelade nyckelharpa.
– Jag fick låna harpan och tyckte direkt att det var ett spännande instrument. Det slutade med att min mamma köpte en nyckelharpa av träsnidaren Bertil Gustavsson i Östervåla, som både hon och jag spelade på, berättar Olov Johansson.
Åren därefter följdes av spelmanskurser och spelmansstämmor och redan som 18-åring utnämndes den talangfulla nyckelharpisten till riksspelman och blev 1990 världens första världsmästare på nyckelharpa. En händelse i slutet av 1980-talet lyfter han fram som en vattendelare i livet. Genom ett stipendium skickades han till en stor folkmusikfestival i Falun där en rad världsartister inom folkmusiken från många länder fanns på plats.
– Jag mötte för första gången det som då kallades världsmusik, där kulturella identiteter från olika länder blandades med influenser från andra delar av världen. Där öppnades en port till en ny musikvärld för mig, och jag tänkte ”wow”, det här måste kunna gå att göra även med svensk spelmansmusik.
Och visst gick det! Med gruppen Väsen tog Olov Johansson och hans bandkompisar folkmusiken till ett nytt sammanhang och en ny nivå. Resten är historia. I dag är Väsen ett begrepp både i Sverige och i många delar av världen. Exempelvis i USA, där historien om samarbetet med bluegrassinfluerade amerikanska gruppen Hawktail inleddes.
– Vi träffade gruppen på festivaler i USA och upptäckte till vår förvåning att de faktiskt kunde många Väsenlåtar. Efter pandemin inledde vi ett samarbete och efter två turnéer i USA spelade vi tillsammans in Grammisvinnande plattan för ett år sedan, berättar Olov Johansson.
I dag består Olov Johanssons hektiska arbetsliv i musikbranschen av en blandning av turnerande, planerande, spelande och skrivande. Mycket handlar om konserter, i fjol 70 stycken.
– Allra närmaste tiden har jag spelning i Finland, sedan turné med Väsen och Hawktail i USA och sedan spelning med en symfoniorkester i Prag. I sommar spelar vi in nytt album med Väsen, efter det blir det stora festivalspelningar i USA, följt av cykelturné i Småland.
Cykelturné?
– Ja, Väsen började med cykelturnéer i Uppland för ganska många år sedan, men i sommar blir det runt Oskarshamn i Småland. Dels som ett inlägg i klimatdebatten, dels för att få uppleva den svenska sommaren.
Kontakten med uppväxtorten har han kvar, framför allt genom 92-åriga mamma Gerd, som numera bor i hyreslägenhet på Kyrkvägen i Tärnsjö. I fjol gjorde Väsen också en uppskattad spelning i Östa under cykelturnén.
Slutligen, hade du kunnat drömma om det här när du började spela nyckelharpa som trettonåring hemma på Sandåsvägen?
– Nej, det var verkligen inget jag såg framför mig då! Jag började ju spela bara för att jag tyckte att det var roligt, helt enkelt!
