Någon som kommer ihåg Östervålatjejen Ida Larsson, som i fjol påbörjade vandringen från Lund till Aten? Nu är hon igång med ”slutspurten” – från Rom till Aten.
Det var i augusti i fjol som Östervålatjejen påbörjade utmaningen att vandra från skånska Lund med sikte på Aten i Grekland, en sträcka på uppemot 400 mil, vilket uppmärksammades i OrtsAktuellt i vintras. Då hade 19-åringen nått Rom, en sträcka på cirka 260 mil, och tagit ”vinterpaus” från vandringen. Under vintern har hon framför allt samlat krafter hemma i Östervåla inför den avslutande etappen mellan Rom och Aten. Men nu är hon igång igen. Efter bussresan ner till Rom återupptog hon vandringen 3 mars.
När OrtsAktuellt talar med henne på telefon ett par veckor senare befinner hon sig i lilla orten Ordona i sydöstra Italien, ungefär i höjd med Neapel. 34 mil har hon hunnit med sedan omstarten, och hon är taggad inför fortsättningen, där cirka 100 mil återstår till Aten.
– Efter bussresan ner till Rom tog jag en frukost, häktade på ryggsäcken och startade direkt med sikte på Aten. Jag hade en plan att jag skulle följa en pilgrimsled, men redan första dagen slängde jag den planen, och har sedan dess kört mer på känsla med hjälp av Google Maps, berättar Ida.
Kosan är inledningsvis ställd mot sydöst och staden Brindisi, ungefär vid klacken på den italienska stöveln.
– Därifrån kommer jag att resa med båt till Vlora i Albanien innan jag fortsätter mot sydöst och den grekiska gränsen. Går allt riktigt, riktigt bra är planen att nå Aten 25 april, fortsätter hon.
Efter omstarten har övernattningarna fortsatt skiftat mellan tältande, bed & breakfast och inneboende hos välvilliga italienare.
– Det börjar flyta på bra, många är välvilligt inställda när jag knackar på och ber om tältplats. Just i natt ska bo i ett gästrum som jag har erbjudits, och det känns ju verkligen lyxigt, tillägger hon.
Mycket är positivt. Vårvädret, med temperaturer över 20 grader, känns bra, liksom kroppen, berättar Ida.
– Det börjar kännas som vanligt, inte så mycket träningsvärk och inga skavsår, bara lite ont i fötterna, informerar hon.
Apropå motivationen att slutföra vandringen säger hon såhär:
– På nåt sätt har jag haft inställningen att det jag förutsatt mig helt enkelt ska göras. Vissa stunder har det känts som att jag bara vill få det klart, men ibland stannar jag upp och bara tänker ”Wow, vad coolt att jag gör det här!”
Vad är det bästa med vandringen hittills?
– Just att man rör sig långsamt gör att man hinner se och uppleva så mycket, och mötena med människor blir också på ett väldigt speciellt sätt i den här formen, säger hon och avslutar:
– Och vårvädret känns bra, nu hoppas jag bara att det inte hinner bli alltför varmt innan jag når Aten.
