257 dagar efter starten från Lund, och efter drygt 382 mils vandring genom Europa, nådde Östervålatjejen Ida Larsson i fredags morse det efterlängtade målet, Greklands huvudstad Aten.
– Det var en riktig wow-känsla när jag möttes av utsikten över Aten, berättar 19-åringen.
Ni som senaste månaderna hängt med Ida Larssons vandring genom Europa via OrtsAktuellt vet bakgrunden till Östervålatjejen Ida Larsson projekt att på egen hand, endast med hjälp av apostlahästarna, promenera från Lund till Aten. Efter ”vinterpausen”, som hon tog när hon nådde Rom före jul, gick promenaden i mars månad vidare genom södra Italien, och sedan via båtresa till Albanien vidare österut med sikte på Aten.
Men nu är Ida i mål! På torsdagskvällen i förra veckan, efter en naturskön sista vandringsetapp, möttes hon av den efterlängtade panoramautsikten med dalen ner mot den grekiska huvudstaden Aten.
– Oj! Det var en riktig wow-känsla när jag möttes av utsikten över Aten, berättar Ida Larsson, som togs emot av pappa Per-Erik och syster Anna när hon på fredagsmorgonen vandrade in i själva Aten, förbi klassiska miljöer som akropolis och parthenon.
– Wow-känslan fanns kvar när jag vandrade in i Aten, förbi de klassiska miljöerna och byggnaderna, det kändes lite overkligt, en känsla som blandades med stor lättnad och glädje över att jag lyckades. Och att mötas av pappa och syrran kändes fint, fortsätter Ida Larsson och tillägger:
– Vi firade med att äta middag vid akropolis.
Den avslutande vandringsettappen genom Albanien och Grekland beskriver hon som behaglig och vacker.
– Vädret har varit fint, mest sol och lagom varmt. Och vyerna har varit vackra längs kusten i Albanien och Grekland. Och känslan att snart vara framme gjorde vandringen rätt skön, förklarar hon.
Ida Larsson fick också chansen att under påskhelgen ta del av både grekiskt gudstjänstfirande och allmänt grekiskt firande.
– Påsken är stor i Grekland, påskdagen firade jag bland annat vid en sorts fest på en skolgård, med mycket glädje och dans, det var festligt, förklarar hon.
När hon ska summera sin drygt 382 mil långa vandring, som pågått från augusti i fjol till slutet av april i år, känner hon nog mest tacksamhet.
– Dels över att jag klarade av det, dels över att jag inte råkat ut för några allvarliga missöden eller olyckor, berättar hon.
Apropå risker med att vandra så här pass långt ensam genom Europa säger hon så här:
– Jag har kanske haft lite tur, men jag har i stort sett bara mött trevliga och snälla människor, och det är jag tacksam över. Jag har också haft inställningen att själv göra mitt bästa för att vara trevlig och öppen mot de människor jag mött och det har kanske haft inverkan.
Nu blir Ida Larsson kvar i Aten några dagar, inledningsvis tillsammans med pappa och syster, innan hon själv beger sig norrut – dock med något annat färdmedel än sina vandringskängor den här gången.
– Det blir nåt billigt färdsätt i alla fall. Planen är att mellanlanda i Amsterdam, för att uppleva tulpanblomningen, innan jag åker vidare mot Sverige och Östervåla, berättar hon.
Hur smälter du det här och vad händer nu?
– Otroligt bra fråga, jag vet inte exakt. Jag ska i alla fall umgås med familj och kompisar, jobba som väktare i Uppsala i sommar och sedan kanske plugga några enstaka kurser. Sen får jag se. Jag är en erfarenhet rikare.
