Uppemot 15 vargar rör sig i Uppsala län, och där den tidigare hannen i Siggeforareviret ersatts av en avkomma. Hur inaveln påverkar vargstammen i länet är däremot osäkert, berättar rovdjurshandläggare Anders Johannesson.
I onsdags utkom rapporten från årets rovdjursinventering i Uppsala län. Som OrtsAktuellt redan uppmärksammat påvisar rapporten fyra vargrevir i länet, i Siggefora och Tinäset, med föryngring. Dessutom finns två revirmarkerande par, vid Ingsjön och Florarna. När det gäller antalet vargar i länet är den officiella siffran 7,5 individer, berättar Anders Johannesson, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen.
– Det är ju en siffra som är statistiskt framtagen, men räknar man samtliga vargar som rör sig i länet vid något tillfälle är siffran istället cirka tio-femton individer, förtydligar han.
En fråga som uppkommit är hur inavel inom reviren kan påverka vargstammen i länet. Anders Johannesson menar att det är en knepig fråga att svara på.
– Det är en oerhört komplex fråga, tittar man på vargstammen nationellt finns det helt klart inavel, och det gäller även här. Tittar vi på Siggefora specifikt så består det nuvarande revirmarkerande paret av mor och son och det tidigare paret av far och dotter. Men det är som sagt inget som är unikt för Uppsala län och vad inaveln leder till i det här skedet är svårt att svara på, men på sikt kan det leda till problem med exempelvis sterila individer, berättar han.
Anders Johannesson ger exempel även på andra verkningar som kan ske på sikt på grund av inavel.
– Inaveln kan exempelvis leda till mindre kullstorlekar eller ärftliga missbildningar. En lägre genetisk variation i populationen riskerar också att leda till minskad resistens mot framtida sjukdomar.
En sak som sticker ut är det faktum att den tidigare hannen i Siggeforareviret under året ersatts av en yngre hanne.
– Den gamle försvann någon gång i höstas och ersattes av en tidigare avkomma i reviret. Det finns tidigare filmbilder där den gamla hannen haltade lite, men om det hör samman med det här vet vi inte. Men det troliga är att det rör sig om en skada eller sjukdom, fortsätter Anders Johannesson.
När det gäller lodjursstammen i länet, som består av uppskattningsvis 85-90 individer i 16 familjegrupper, beskriver Anders Johannesson den som stabil och stark.
– Alla tecken visar på en välmående stam där lodjuren verkar må bra och där rapporter från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt, reds anm) påvisar samma sak, det finns inga tecken på vare sig sjukdom eller svält, avslutar Anders Johannesson.
