18 juni lämnade Carl-Gunnar Johansson från Östervåla jordelivet efter en tapper kamp de sista åren mot en elak sjukdom, med hustru Berit troget vid sin sida.
För att hedra Carl-Gunnar Johansson, som skulle blivit 78 år i augusti, delar vännen och Östervålabon Kiell Tofters här nedan med sig av en minnestext.
MINNE AV CARL-GUNNAR JOHANSSON 1947 – 2025
Carl-Gunnar var född och uppvuxen i Skultuna nära Västerås. Föräldrarna Calle och Gunvor gifte sig 1946. Carl-Gunnar föddes 1947. Senare kom bröderna Anders, Sven och Mats. Föräldrarnas kristna tro och engagemang i missionsförsamlingen var grundbultar i Carl-Gunnars liv. Pappan Calle hade vapenfri militärtjänst, vilket han hade i Harbo 1943 som ”samvetsöm Stalbobroder”. Faderns tro och övertygelse ledde också till att Carl-Gunnar vägrade vapen. Missionsförsamlingen, där det förekom mycket musik, betydde mycket för Carl-Gunnar. Han började spela piano.
Kristen tro och musik
Lena Enflo skrev 2022 en bok om Carl-Gunnars bakgrund i Skultuna. Lena läste ur boken vid en träff för Ljuspunkten i Equmeniakyrkan. Lena skriver: ”Musiken är ett mäktigt, stort och långt kapitel i både son[en Carl-Gunnars] och fars liv: man skapade musik i hemmet och i församlingen, man upplevde musik på konserter och det blev naturligt för Carl-Gunnar att också utbilda sig musikaliskt. Redan som nio-tioåring fick Carl-Gunnar undervisning i pianospel och närheten till Västerås kom att innebära kontakt med musikliv på hög nivå.” Carl-Gunnar skulle sedan utbilda sig till kantor i Lund, efter ha läst harmonilära på musikskolan i Västerås.

Yrkesval
Efter grundskolan studerade Carl-Gunnar två år vid yrkesskola för svarvare, fräsare, slipare och reparation. Han fick arbete hos ASEA som verkstadsmekaniker och sedan konstruktör. Därefter studerade Carl-Gunnar två år i Katrineholm till ingenjör. Med denna utbildning och yrkeserfarenhet sökte Carl-Gunnar en tjänst hos Zetterbergs i Östervåla som konstruktör. December 1975 flyttade han till Östervåla. Det blev tjänst i fem år hos Zetterbergs. Därefter arbetade Carl-Gunnar i 20 år hos Uppsala Energi till år 2000. Carl-Gunnar blev en van busspendlare dessa år.
Hustru Berit
Sommaren 1971 åkte Carl-Gunnar till en sommarby på campingplatsen i Grebbestad. Där träffade han Berit, som var från Västergötland. De blev kära i varandra och det blev bröllop 1973. Efter två år flyttade de till Östervåla. Berit som var utbildad förskollärare fick arbete i Östervåla och stannade där hela sitt yrkesverksamma liv. Carl-Gunnar och Berit bosatte sig på Stomhemmanet med utsikt över hela Åbyängen.
Trohet och övertygelse
Carl-Gunnar hade en bärande och innerlig gudstro, som hade avgörande betydelse för honom; ”när man lever i ett sekulariserat samhälle och kan svara ja på frågan om man är troende är det viktigt att följa upp svaret ja med att också tala om för andra att man tror.” Carl-Gunnar var mycket aktiv i missionsförsamlingen, som sedan bytte namn till Equmeniakyrkan. Där var han organist i många år.
Carl-Gunnar engagerade sig politiskt. Tillsammans med andra ville Carl-Gunnar ta ansvar och bygga samhället, särskilt engagera sig för de svaga och äldre. Han var omtänksam. Mission var en viktig fråga för Carl-Gunnar. Han var ledamot av missionsrådet både lokalt och i distriktet.
Politiskt engagemang
Kristdemokratiska partiet hade bildats 1964 av Lewi Pethrus. Partiet ville föra in kristna värderingar i politiken i en tid då samhället snabbt sekulariserades. Fader Gunnar Andersson var en pionjär och partiets förste företrädare i Heby kommun. Gunnar ringde till Carl-Gunnar och engagerade honom. Carl-Gunnar blev efterträdare till Fader Gunnar som ordförande i partiet och som ledamot i kommunfullmäktige. Från 1976 till 1989 var Carl-Gunnar ensam kd-politiker i Heby kommun tills Ingela Vikander invaldes 1989. Han slutade i kommunfullmäktige 2010. Carl-Gunnar var också en tid ledamot i kommunstyrelsen.
Carl-Gunnars hjärtefrågor fanns i socialnämnden, där han var ledamot i många år, också som ordförande. Carl-Gunnar överlämnade uppdraget som partiordförande till Sören Johansson, men fortsatte att vara engagerad. I kommunala pensionärsrådet hade han uppdrag till 2022. Carl-Gunnar sparade på protokoll och handlingar, var påläst och mycket kunnig. Alltid förberedd. ”En rättskaffens man” sade politiker från annat parti.
Spelofs
Elof Åkerlund bildade 1978 orkestern Spelofs med 14 musiker från Östervåla. Det var instrumentalister på violin, cello, klarinett, saxofon, gitarr och piano. Det var unga musiker förutom nestorn David Temdahl och Elof själv. Sångsolister inbjöds att sjunga till musikanterna. Under 20 år fram till 1997 fungerade gruppen och framträdde 431 gånger. En vecka varje sommar åkte man på turné och de flesta svenska landskap besöktes. Carl-Gunnar var aktiv hela tiden i Spelofs. Extra krydda var att spela i direkt radioutsändning 28 april 1983 i Gävle-Uppsala-Västerås lokalradio.

Orgelvecka
Under åren 2000 – 2012 hade Carl-Gunnar en halvtidstjänst som kantor i Östervåla pastorat. Företrädesvis var det spel på orgeln i Harbo kyrka samt ledning av kören. Kyrkoherde Sven Wiking (Västerlövsta pastorat) tog 1996 initiativet till Orgelveckan; orgelkonserter varje dag, en hel vecka i kommunens sju församlingar. Från 2001 till 2013 samordnade Carl-Gunnar Orgelveckan. 2013 lyckades Carl-Gunnar att få orgelvirtuosen Hans Fagius att som enda organist framföra sju olika orgelkonserter i sju kyrkor. Det var Carl-Gunnars dröm, ett stort projekt, ”det roligaste jag gjort” sade Carl-Gunnar. Hans Fagius spelade sedan 2017 vid Carl-Gunnars 70-årsfest.
Resor
Carl-Gunnar och Berit har ofta varit ute i naturen. De har vandrat i fjällen, cyklat många somrar, ofta med Ulf och Kersti Nilsson. 1990 gjorde Carl-Gunnar och Berit en resa till Japan och hälsade på missionärerna Rune och Gudrun Berglund.


Under senare år har Carl-Gunnar varit svag och lidit av Parkinsons sjukdom. Dock har han deltagit flitigt i gudstjänster och möten i Equmeniakyrkan med hustru Berits hjälp. Carl-Gunnar fick avsluta sitt liv hemma på Stomgatan. Någon vecka innan Carl-Gunnar fick flytta till det eviga, deltog han i morgonbön i Equmeniakyrkan. En kämpe!
/ Kiell Tofters