Lundahallen i Östervåla är uppskattad – men är också ett stort ekonomiskt åtagande för hundraårsjubilerande ÖIF, som kämpar för att kommunens enda ishall ska leva vidare.
– Att lilla Östervåla kan driva en ishall är för mig lite som att en humla kan flyga, det borde vara omöjligt, säger ÖIF-ordföranden Staffan Boman.
I Östervåla är man van att ta saken i egna händer för att få saker gjorda, där ortens ishall är ett typexempel. När dörren stängdes för offentliga pengar till en konstfrusen skridskois på 1970-talet gick ideella krafter och lokala företagare samman och byggde både en konstfrusen hockeyrink 1976 och tio år senare även en ishall. Under många år drevs den av Supporterklubben Ishockeyns Vänner innan ÖIF tog över – vilket inneburit ett stort åtagande för en liten förening. Underhållsbehov finns ständigt på anläggning och utrustning och inte minst på senare år har elkostnaden blivit en allt tuffare utgiftspost.
– Det är helt klart en stor utmaning, och att lilla Östervåla kan driva en ishall är för mig lite som att en humla kan flyga, det borde vara omöjligt, säger ÖIF:s ordförande Staffan Boman.
Ett väl fungerande samarbete med kommunen finns, där ÖIF tidigare år fått bidrag för hela elkostnaden. För fjolåret däremot, har klubben fått lägga till nästan 200 000 kronor från den egna kassan för att betala elräkningen på nästan 750 000 kronor.
– Vi har en bra löpande dialog med kommunen, som är kreativ och optimistisk när det gäller ishallens överlevnad – de vill också att ishallen ska leva vidare. Samtidigt har jag respekt för att kommunen har sin ekonomi och sina förutsättningar att ta hänsyn till – där vård, skola och omsorg naturligtvis går i första hand, fortsätter Staffan Boman.
De tuffa ekonomiska förutsättningarna har betytt att ÖIF under det gångna året bland annat infört köpstopp.
– Vi har fått en del kritik för den strama hållningen med en återhållsam ekonomi, men alternativet hade enligt mig annars varit en stängning av ishallen, menar ÖIF-ordföranden, och tillägger:
– Och formen som vi driver hallen i nu, med ideella krafter, är en förutsättning för att få kalkylen att gå ihop och kunna driva hallen över tid, det går inte att driva den billigare.
I diskussionerna med kommunen luftas möjligheten kring ett bredare utnyttjande av ishallen, sett till hela kommunen.
– Vår inställning är att vårda de anläggningar vi har i kommunen. Liksom våra skolelever åker till Heby badhus för att lära sig simma skulle elever från andra orter kunna komma hit och lära sig åka skridskor, vilket på sikt också skulle kunna betyda att vi fyller upp våra hockeylag bättre, menar han.
Närmast ska ÖIF och kommunen träffas vid ett inplanerat möte 2 februari där föreningen hoppas på goda besked.
– Vi hoppas i första hand på ett högre bidrag till elen än i fjol, annars finns risken att vi inte kan driva ishallen, säger Staffan Boman.
Det ska tilläggas att Östervåla IF under de senaste åren investerat cirka tio miljoner kronor i sina anläggningar, som förutom ishallen också inbegripit bland annat multibanan, belysningar, IT-utrustning, omklädningsrum och serveringslokalen Kaffekvarten. Satsningarna har kunnat genomföras genom bidrag från bland annat Sparbanksmiljonen, RF-SISU, Östervåla Sparkasseförening, trogna sponsorer, samt ett större arv.
– ÖIF står i grunden starkt när det gäller faciliteter, och vi är angelägna om att fortsätta vårt övergripande arbete med att utveckla Lundaområdet. Vi vill kunna erbjuda både unga, vuxna och äldre en bra fritidsverksamhet, det är vad som driver oss. Och då är också ishallen en viktig pusselbit, avslutar Staffan Boman.
