Att det inte finns några hopplösa fall var ett av budskapen när Stefan Olafsson delade med sig av sin livsresa, från hemlös sprutnarkoman till hyllad advokat, vid Fokus i Östervåla.
Ett hundratal intresserade åskådare fanns på plats vid Fokus i Östervåla på tisdagskvällen då den lokala avdelningen av Kristdemokraterna bjöd in allmänheten till ett seminarium med Stefan Olafsson, omtalad för sin livsresa från kriminell, hemlös och sprutnarkoman till ett liv som advokat på en välrenommerad advokatbyrå.
På ett både gripande och underhållande sätt redogjorde Stefan Olafsson, som växte upp under trygga förhållanden i en småstad i Sörmland, för en alkoholdebut i årskurs sex, drickande i stort sett varje helg under högstadietiden och där ungdomsåren präglades av fortsatt drickande och misslyckade studier. Missbruket ledde senare vidare till både kriminalitet, drogmissbruk och så småningom till ett liv som hemlös sprutnarkoman i Stockholm.
Men en händelse 2009, då han vid planeringen av ett inbrott, räddade livet på en 76-årig dam som drabbats av stroke i sin bil ute på gatan, fick stor betydelse, även om han fortsatte sitt destruktiva liv i ytterligare två år. Men, när han tidigt på morgonen 25 juni 2011, efter tio år som hemlös, och efter sex inbrott under natten, brottades ner av polis i en trappuppgång, bestämde han sig för att det fick vara nog. Han var då 38 år.
Dessförinnan hade han i samband med en fängelsevistelse på Salberga-anstalten påbörjat gymnasiestudier – som han återupptog då han avtjänade sitt sitt tionde och sista fängelsestraff på Österåkersanstalten, där han satt i drygt två år fram till 2013. Efter det kom han in på Juridikum i Lund och efter fyra års studier tog han sin juristexamen och har sedan dess arbetat som advokat och målsägarbiträde på en välrenommerad advokatbyrå.
Historien låter osannolik – men är alltså sann – och visar väl att det inte finns några hopplösa fall.
Stefan Olafsson har också skrivit en bok om sig själv, och sedan den släpptes är han en efterfrågad föreläsare vid bland annat domstolar, hos kriminalvården och på anstalter – där han talar hopp och uppmuntran.
– Med tanke på intresset skulle jag kunna göra det på heltid just nu, men gör det parallellt med mitt ordinarie jobb. I dag till exempel, hann jag med rättegångsförhandlingar i både Stockholm och Örebro innan jag susade hit till Östervåla, berättar Stefan Olafsson medan han signerar böcker efter seminariet.
Att sprida sin historia har för honom blivit ett uppdrag.
– Jag vill visa att det finns en väg ut från missbruk och misär. Jag vill vara en röst för både missbrukare och anhöriga, och jag möts alltid av förtvivlade mammor. Att bryta tabun kring de här frågorna är en viktig del, säger han.
Att arbeta sig ur ett långvarigt destruktivt liv beskriver han som ett arbete på två plan.
– Jag ser det dels som en inre resa, som handlar om att bearbeta och arbeta med sig själv till mognad, dels en yttre resa som exempelvis kan handla om att gå en utbildning, få vardagen att fungera, och komma in i ett arbete och socialt sammanhang, menar han.
Att det finns fler som lyckas vända sina liv ger han själv exempel på när han talar om en trio före detta fängelsekompisar som han återknutit kontakten med på senare år.
– Vi fyra satt på fängelse ihop under en period och lärde känna varandra, och när vi nu fått kontakt igen efter alla år visar det sig att samtliga kommit tillrätta med sina liv, och har fasta arbeten som kurator, byggchef respektive behandlingsterapeut. Sånt känns bra, säger han.
