Premiärupplagan av Våla Backyard Ultra genomfördes på lördagen där tio löpare fullföljde samtliga tolv varv och blev delade vinnare – däribland norrmannen som rest 65 mil enkel resa för att vara med.
Klockan 09.00 på lördagsförmiddagen gick startskottet för den första upplagan av Våla Backyard Ultra, ett initiativ av Östervålabon Rasmus Boman, som själv dessutom ingick i startfältet bestående av sammanlagt 29 löpare. Cirka en tredjedel från hemmaklubben Östervåla IF, resten tillresta – varav norrmannen Sigve Storaunet som rest överlägset längst för att ställa upp i loppet – 65 mil.
– Jag har sett fram emot att prova på ett backyard-lopp och upptäckte loppet på nätet för en vecka sedan. Jag anmälde mig och nu är jag här, berättar 23-åringen i en paus efter det sjätte fullföljda varvet.
De 65 milen från norska Lierne tog han sig i egen bil på fredagen, och efter övernattning i bilen var han på lördagsförmiddagen taggad att ta sig an utmaningen att springa tolv 6,7-kilometersrundor under de följande tolv timmarna. När OrtsAktuellt får en pratstund med honom strax före klockan 15 är humöret på topp.
– Jag känner mig fräsch och är inställd på att fullfölja loppet, som har varit en kul upplevelse hittills. Det har varit god gemenskap och jag har träffat många trevliga människor under dagen, förklarar han och tillägger:
– Efter målgång i kväll är planen att sova i bilen och i morgon köra de 65 milen tillbaka till hem lagom för att hinna se Norge-Brasilien i fotbolls-VM.
Bland ortslöparna fanns bland annat Östervålaparet Emil och Malin Brodén, som valde att nöja sig med fem fullföljda varv. Paret, som sprang loppet ihop, tyckte bägge att fem varv var lagom den här dagen.
– Egentligen var målet att klara en maratonsträcka, men nu fick det här räcka. Det var nog jag som var tröttast av oss, säger Emil Brodén.
För bägge har tävlingskonceptet gett mersmak.
– Ja, absolut! Det är en tävlingsform utan den där riktiga hetsen och där man har mycket trevligt under loppet, det har varit roligt, menar Malin Brodén.
Även Uppsaladuon Annika Pettersson och Jimmy Mattbäck trivdes med arrangemanget.
– Ett jätteroligt lopp på alla sätt, bra arrangerat och fin gemenskap, säger Jimmy Mattbäck som avslutade loppet efter fem varv.
– Jag fick ont i lår och i ryggslutet, annars hade jag fortsatt, förklarar han.
Kroppen sade ifrån också för Annika Pettersson, som avslutade efter fyra varv.
– För mig var det knät som sade ifrån, annars kände jag mig pigg, säger hon.
Båda återkommer nästa år om loppet återupprepas.
– Det har varit jättekul, och arrangemanget har varit jättebra, vi kommer absolut nästa år, säger Annika Pettersson.
Sammanlagt tio löpare klarade av att springa samtliga tolv varv, däribland norrmannen Sigve Storaune och arrangörsgeneral Rasmus Boman, som på lördagskvällen är aningen trött, men nöjd och tacksam – inte minst över de funktionärer som ställt upp under loppet.
– Det har varit riktigt lyckat, responsen från alla var väldigt bra så det var superkul. Det är en rolig tävlingsform där man hinner springa och prata med många olika. Och extra roligt att vi lyckades locka folk från så många olika ställen, hela vägen från Norge till och med, säger Rasmus Boman, som upplåter familjens hem för norrmannen i natt.
– Han hade ju åkt nio timmar, sov i bilen, sprang tolv timmar, skulle sova i bilen och sen bilresa nio timmar i morgon. Men nu sover han i vårt gästrum istället. Det är inget bra alternativ att sova i bilen efter det här loppet, avslutar han.
Det ska tilläggas att någon tidtagning inte förekom vilket betyder att alla löpare som klarade samtliga tolv varv, det vill säga drygt åtta mil, delade på segern i loppet.
