I semestertiden presenteras här ett tips på utflyktsmål i Östervåla, med både natursköna miljöer, en näpen alpacka – och en vacker historia.
– Det är inte alla som får något uppkallat efter sig i sitt eftermäle, säger Janne Eriksson, gårdsägare i Offerbo, som här berättar historien om ”Ernstes väg”.
Bakgrunden till ”Ernstes väg” är att min farfars bror Ernst (Eriksson, reds anm) som vid tiden bodde i det mindre röda huset i Offerbo hade för vana att regelbundet ta en promenad i skogen. Det blev en liten runda, dels den delen som nu kallas ”Ernstes väg” men även den mindre nyttjade stigen som ansluter strax innan den nuvarande ”rastplatsen” ingick i promenaden.
Ernst var väl inte riktigt nöjd med ”vägstandarden” så han tog med sig en hink sågspån på promenaden och bättrade på stigen. Så med tiden blev det en bra promenadstig. Ernst gick ur tiden i januari 1986 och efter hans död satte någon upp en skylt i trä på den stora tallen där stigarna möts. På skylten hade det karvats ut ”ERNSTES VÄG”.
Skylten ramlade med tiden ner och föll i glömska tills den för några år sedan hittades och sattes på den stora stubben som står nedanför parkbänken. Om någon av läsarna vet vem som gjorde skylten för nu 40 år sedan så tar redaktionen tacksamt emot tips!
På 90-talet gjorde Bernt och Gertrud Eriksson en uppgradering av Ernstes väg, det fylldes på med pinnmo och grus. Materialet packades med en liten asfaltsvält för att få det hållbart. I perioder så har det varit lite slitage av crossmotorcyklar men på det stora hela har ”vägen” klarat sig bra. När tid ges ska det bättras på med lite grus på vissa ställen.
På senare tid har en parkbänk placerats ut av markägaren. På platsen där parkbänken nu står fanns tidigare ett litet torp så där har människor suttit till bords även längre tillbaka i tiden! Man kan fundera på vad det pratades om runt köksbordet i torpet på den tiden. Även om omgivningen förändras hela tiden så tycks man ha valt en vacker plats när torpet byggdes.
Det ska tilläggas att Ernst Eriksson under många år bodde i det stora gårdshuset i Offerbo, som han delade med syster Edla, där deras rum var placerade olika delar av huset för att undvika onödiga trätor. Sina senare år bodde Ernst själv i det lilla huset invid nuvarande ”Ernstes väg”, och han lär inte ha lämnat socknen många gånger under sitt liv. Den längsta resan lär ha varit till till Sala, troligen på grund av ett sjukhusbesök.
För den som vill prova på att promenera, eller försiktigt cykla, ”Ernstes väg”, nås den från Östervålahållet via norra delen av Stämjärnsvägen och vidare in på den lilla grusvägen som går förbi det nybyggda bostadsområdet vid Mejselvägen. Fortsätt förbi det fina torpet där det finns både tomte och skyltning och sedan vidare och sväng höger in på stigen vid nästa lilla röda hus. När skogen öppnar sig finns både ett litet fikaställe och en näpen alpacka invid det lilla huset där självaste Ernst levde sina sista år.
Här nedan bjuds några fotografiska smakprov längs den natursköna ”Ernstes väg”.
