Sven-Erik Persson från Östervåla har tilldelats Kungliga Hushållssällskapets utmärkelse ”Årets Landsbygdsföretagare” för sin gärning som reparatör av lantbruksmaskiner.
– Det är klart det är roligt att få en sån här hedersbetygelse, säger pristagaren själv.
Vi sitter hemma vid Sven-Erik Perssons och hustruns köksbord i Norrsälja dagen efter högtidligheterna på Rånäs slott då 76-åringen fick ta emot utmärkelsen ”Årets Landsbygdsföretagare” i Uppsala län av Kungliga Hushållssällskapet. Utmärkelsen erhöll han för sin mångåriga och uppskattade gärning som reparatör av lantbruksmaskiner.
– Jodå, det var riktigt högtidligt, och med finmiddag och allt. Och visst känns det alltid bra med uppskattning, säger Sven-Erik Persson.
Maskiner och fordon har alltid intresserat lantbrukarsonen från Norrsälja.
– Jag växte upp med lantbruket och lantbruksmaskiner, och jag har alltid skruvat och mekat. Som liten plockade jag isär dammsugare och liknande apparater, och så fortsatte det, berättar han.
Efter fullgjord utbildning vid verkstadsskolan i Tierp vid slutet av 1960-talet gick Sven-Erik Persson ut i arbetslivet med den långa titeln ”lantbruksmaskinsreparatör” vid Arosbygden i Heby, följt av många år inom yrket vid dåtida Maskincentralen i Östervåla, som han under en period senare också drev tillsammans med tre kollegor. Sedan 1983 kombinerades reparatörsjobbet med arbete i det egna lantbruket i Norrsälja, och under en period också vid Dräneringstjänst i Harbo. Några år efter millennieskiftet övergick arbetet med reparationer av lantbruksmaskiner helt i egen regi, både ute på plats på gårdarna och i den egna lokalen på gården i Norrsälja.
– Det har varit långa dagar, det har det, med reparationer av allt ifrån tröskor och traktorer till last- och grävmaskiner, kombinerat med jobbet i det egna lantbruket, fortsätter han.

Ända till i fjol har Sven-Erik Persson parallellt brukat jorden hemma på gården, men från och med den här säsongen fokuserar han ”enbart” på reparatörsjobbet och arrenderar nu ut sin jord. Genom sitt kunnande har han blivit en institution bland lantbrukare och annat fordonsburet yrkesfolk, så uppdragen verkar aldrig riktigt ta slut.
– Nej, det hör hela tiden av sig folk som behöver hjälp, och jag kör på, säger han.
På frågan hur många timmar i veckan han arbetar är han lite svävande men det låter åtminstone som minst en heltidstjänst.
– Jag äter alltid stadig mat vid nio på förmiddagen sen brukar jag bege mig ut och jobba, och efter ytterligare en matpaus på eftermiddagen brukar jag hålla på till åttatiden, säger Sven-Erik Persson som uppskattar sitt jobb.
– Problemlösning gillar jag ju, och även att träffa folk, så visst trivs jag bra,, så är det, avslutar han.
I motiveringen till utmärkelsen ”Årets Lantbruksföretagare” beskrivs Sven-Erik Persson som en problemlösare med briljans och där hans outtröttliga förmåga att serva lantbrukare skattas högt. Motivationen avslutas med ”Det kanske också motiverar honom att fortsätta lite längre innan pension, för utan honom går maskiner både långsammare och sämre i trakterna kring Tämnaren”.




