Att ta lärdom av en av den mörkaste perioden i Europas historia, och att aldrig vara likgiltig, var två av huvudbudskapen när Nina Halden Rönnlund berättade historien om sin mamma, förintelseöverlevaren Mira, inför årskurs nio-elever från Östervåla skola.
Nina Halden Rönnlund möter många ungdomar i sin roll som föreläsare inom organisationen ”Förintelsens röster”. Själv är hon dotter till Mira som överlevde förintelsens fasor under andra världskriget, och det är mammans historia hon berättar. Den stora anledningen är den utveckling hon ser med ökande hot och hat mot judar.
– Jag upplever en alltmer polariserad utveckling, där hatet mot judar, antisemitismen, som funnits i så många tusen år, hela tiden finns kvar och dyker upp igen. Men, jag är också hoppfull när jag träffar ungdomar, där jag möter mycket av både medkännande, nyfikenhet och allvarsamhet inför det jag berättar, säger hon inför föreläsningen i Korskyrkan för ett 75-tal niondeklassare och lärare från Östervåla skola.
– Jag tycker verkligen om att möta ungdomar. De ger mig hopp, tillägger hon.
Vad ser hon då som de största hoten mot judar just nu?
– Avsaknad av motstånd. Uppmaningen jag delar med mig av är att säga emot när det behövs, och vad jag själv kallar det elfte budet, ”Var aldrig likgiltig”.
Inför andäktiga elever berättade Nina Halden Rönnlund sedan historien om mamman Mira, född 1926 i en polsk-judisk familj i dåtida polska storstaden Lodz. Vid tiden för andra världskrigets utbrott 1939 levde hon som vilken tonåring som helst, men några veckor senare förvandlades hennes och familjens liv till en mardröm – som skulle innebära att nästan hela släkten var utraderad vid krigsslutet 1945.
Historien, som inleddes i ett närmast idylliskt Lodz, tog en dramatisk vändning när de tyska nazistiska trupperna marscherade in i staden senhösten 1939. Stadens judar fråntogs allt och placerades inledningsvis i ett getto, och därifrån genom obeskrivbara fasor och lidanden. 17-åriga Mira och hennes två år yngre bror deporterades till koncentrationslägret Auschwitz, där brodern slets ur hennes hand direkt vid ankomsten och hamnade i gaskammaren.
Under de närmaste åren undkom Mira närmast mirakulöst gaskamrarna i dödslägret, och sattes närmare krigsslutet, tillsammans med många andra, på ett tåg till koncentrationslägret Bergen-Belsen för att utföra arbetsuppgifter. Många var svårt medtagna och avled redan under tågresan, medan Mira överlevde men var svårt medtagen i tyfus när lägret befriades av de allierade styrkorna på försommaren 1945.
I juli -45 kom Mira med en av de ”vita båtarna” till Sverige där hon fick vård, och blev sedan kvar i Sverige. Hon bildade familj, fick två barn och fyra barnbarn, och slutade sitt liv 2008, 82 år gammal.
– Av ett 50-tal släktingar var det bara min mamma och ytterligare en släkting som överlevde förintelsen, berättar Nina Halden Rönnlund i slutet av föreläsningen.
En pratstund med niondeklassarna Gabriel Lööv, Karl Lind, Igor Kvist, Edvin Ekström och Ville Larsson visar att föreläsningen berörde dem på djupet.
– Det har varit väldigt bra att lyssna på, det blir på riktigt, och ger perspektiv på det vi lärt oss under lektionerna om förintelsen, säger en av dem.
Samtliga har svårt att ta in hur ett sånt här folkmord kunde äga rum i vår närhet.
– Det är svårt att förstå att det har hänt, och att det gick så fort, säger en annan.
Att judehatet finns vet de om, men ingen av dem märker egentligen av det i våra orter.
– Nej, inte här ute på landet hos oss, men ibland kan man se och höra det i nån demonstration i stan, förklarar en annan av dem och tillägger:
– Men, det känns jätteviktigt att förintelsen inte glöms bort, och att fortsätta berätta om den. Det får inte hända igen.
