En gång i tiden var Ingbo i Tärnsjö en samisk mötesplats. Den här veckan har det pågått fortsatta arkeologiska utgrävningar i området, där benämningen ”Lappviken” minner om en samisk historia som går tillbaka ända till 1700-talet.
Under tisdagen besöktes Ingboviken i Tärnsjö av ett arkeologiskt team som fortsatte de utgrävningar som pågått under några år i området med syfte att dokumentera närvaron av samer som funnits i Nora socken, som det finns uppgifter om ända tillbaka till 1600-talet.
– Det här är ett arbete som pågått under några år och där vi nu för fjärde gången fortsätter utgrävningar och undersökningar för att få en allt klarare bild av den samiska historien i området, berättar Torun Zachrisson, docent i arkeologi från Upplandsmuséet, som finns på plats i Ingbo tillsammans med ytterligare tre kollegor kopplade till Uppsala universitet, Lunds universitet och Anundshög och Västerås muséer.
– Historien om samernas närvaro i Uppland är väldigt spännande, tillägger Torun Zachrisson medan hon fortsätter det försiktiga grävandet kring ett husgrund, troligen daterat till första halvan av 1800-talet.
– Förutom lämningar av byggnader har vi bland annat påträffat måltidsben och fönsterglas. Det vi gräver fram lämnar vi sedan vidare för mer exakta dateringar genom kol-14-metoden, fortsätter hon.
Under utgrävningarna i Ingbo har teamet påträffat lämningar av ytterligare två hus, förutom den befintliga byggnad som fortfarande finns bevarad på platsen.
– Förutom de tre hushållen har vi dessutom påträffat två källargrund och två tjärdalar inom ett begränsat område, berättar Jonas Monié Nordin, professor i historisk arkeologi från Lunds universitet.
Till sin hjälp med insamlande av fakta om den samiska historien i Nora socken används också bland annat kyrkböcker och dåtida protokoll.
– Redan på 1790-talet omnämns Jan Olsson, en same som kom nedflyttande norrifrån, i ett sockenstämmoprotokoll, och han är den förste dokumenterade bofasta samen i socknen, fortsätter Jonas Monié Nordin.
Jan Olsson fick senare uppdraget, liksom samer i många andra socknar i landet, att slakta och flå hästar, hundar och katter åt traktens folk och att ansvara för viss jakt, ett uppdrag som då gick under benämningen ”socken-lapp”.
I uppdraget åtnjöts vissa privilegier, exempelvis att tillåtas ha ett antal renar i bete i markerna och en boplats. Jan Olsson, som var känd som en god skytt och kanske något egensinnig, omnämns i ett sockenstämmoprotokoll från slutet av 1790-talet där Östabönderna ondgör sig över Jan Olssons renar som de tyckte rörde sig alltför lössläppt på ägor och i trädgårdar. En annan intressant punkt i samma protokoll var också beslutet att gräva ytterligare fem nya varggropar för att ”få bukt med vargeländet”.
