Historien om de fyra syskonen Rokkonen, som anlände till Sala tågstation 17 december 1941 från krigsdrabbade Finland, berättas i en nyutkommen bok av Östervålabon Kiell Tofters.
17 december 1941 anlände 41 barn från krigsdrabbade Finland med tåget från Haparanda till Sala station. Med på tåget fanns de fyra syskonen Rokkonen, som skickats från Karelen i östra Finland. Men här skildes deras vägar åt. Sjuåriga Olavi och 1,5 år gamla Ritva, hamnade i Kila socken utanför Sala medan femåriga Rauni och ett år yngre syskonet Pirkko kom till Östervåla, till familjen Karlsson i Klostret respektive familjen Åhlén i Dalen.

Östervålabon Kiell Tofters, som tillsammans med Stig Norberg för fyra år sedan gav ut en uppmärksammad bok om de finska krigsbarnen ur ett lokalt perspektiv, har i en nyutkommen bok valt att mer detaljerat skildra just familjen och syskonskaran Rokkonens livsöde. Boken, med titeln ”Längtan sedan jag var barn”, är skriven utifrån en tydlig tidslinje med fördjupade berättelser och glimtar från familjens Rokkonens liv före, under och efter kriget, kompletterad med miljöer från hemmen i Östervåla och hur livet levdes där.

– I samband med att den förra boken uppmärksammades i Radio Uppland hörde två personer av sig som hade anknytning till Östervåla. Dels det yngsta syskonet i familjen Rokkonen, Ritva (som också kallades Anneli), som bor i Gävle, dels Pirkkos sonhustru som bor i Östhammar. Vi hade en del samtal och efter det kände jag att jag ville fördjupa historien om familjen, berättar Kiell Tofters.

Genom ett digert material bestående av bland annat minnen, texter, brev och fotografier som han fått från de två personerna har han arbetat med boken de senaste fyra åren.
– Jag kände nog en sorts ansvar att göra det här för alla finska krigsbarn som kom till Sverige, att ge de drabbade röster och ansikten på något sätt. För många har de här traumatiska upplevelserna varit så jobbiga att att man inte ens velat höra talas om dem, medan andra valt att prata och ta reda på fakta som del i en sorts helande process, menar Kiell Tofters som själv har svårt att sätta sig in i de traumatiska upplevelser han skriver om i boken.
– Hur det var för barnen naturligtvis, men även för deras mödrar, som, tvingade av svält och livsfara, skickade sina barn till ett annat land utan att veta var de egentligen hamnade. Hur det kändes går det ju inte ens att föreställa sig, menar han.

När det gäller den fortsatta historien om familjen Rokkonen, där fadern dödades på krigsfältet, blev Ritva och Pirkko kvar i Sverige medan Olavi och Rauni, reste tillbaka till Finland efter kriget. I dag lever fortfarande Ritva och Olavi.
– Det tragiska inträffade att Rauni, som bodde hos Karlssons i Klostret, kort efter flytten hem till Finland omkom i en olycka på ett lastbilsflak endast 14 år gammal. Ett hårt slag för mamman som redan förlorat maken i kriget och dessutom resten av livet ångrade sig att hon påverkats till att adoptera bort Ritva under kriget, berättar Kiell Tofters.
Själv ser han också tydliga paralleller till hur det ser ut i Europa idag.
– Inte minst när det gäller kriget i Ukraina, där det är samma ryska fasoner nu som då, och som resulterar i så mycket lidande för så många, menar Kiell Tofters, som berättar hur syskonen i familjen Rokkonen försökte hantera sina respektive trauman när de blivit vuxna.
– Under arbetet med boken har jag förstått att det här verkligen har handlat om att gå på djupet i sig själv. För Ritvas del innebar det bland annat att hon åkte tillbaka till Karelen fyra gånger, besökte sin fars grav, träffade finska veteraner och till slut också landade på något sätt, säger han och tillägger:
– Det resulterade till slut i en sorts djup försoning, både med sitt öde, och med de ryssar som hon också samtalade med i samband med besöken i sin barndoms trakter.

När det gäller den nysläppta boken, som finns att köpa på Östervåla bibliotek, hoppas Kiell Tofters på en bred läsarskara.
– Dels kan den vara intressant att läsa för människor i våra bygder eftersom den speglar även livet här, dels vänder den sig till historieintresserade som vill ta del av hur det gick till när vi i Sverige tog emot så många finska krigsbarn. Förhoppningsvis kan den också ge större förståelse för hur det är att komma till ett annat land som krigsbarn, avslutar Kiell Tofters.
Minst 80 finländska krigsbarn hamnade i Östervåla, Nora-Tärnsjö och Harbo under andra världskriget. Totalt evakuerades 70 000-80 000 finländska barn till Sverige under åren 1939-1944.





